I ett hav av människor stod han där mitt framför mig, alla andra försvann in i en dimma och kvar stod han. Klockan var 02.26 och jag skulle ta min jacka och stressa till min buss. Men där stod han. Han som nästan ett helt år tidigare tagit mig med storm under en kväll och sedan försvunnit. Honom som jag tänkt på flera gånger under det senaste året och som jag ville veta mer om.
Plötsligt var bussen inte lika viktig och min bästa killkompis tog några steg åt sidan, log mot mig och lämnade oss ifred. Han förstod.
Och där stod jag med mitt bultande hjärta och fjärilar i magen, framför mig stod han helt ovetandes och log mot mig. Jag ville inte slita blicken från honom och kunde inte tänka på någonting annat än äntligen äntligen änligen när han sa att han precis gjort slut med sin tjej. Som han varit ihop med i fyra år.
Vi gick hem tillsammans, satt uppe tills klockan 08.15, pratade om politik, kvinnosyner och rasism. Han tog mig återigen med storm och jag föll för hans skratt, hans röst, skrattrynkorna runt ögonen, hans åsikter, hans sätt att se på mig. Jag föll och föll. Fjärilarna i magen växte, paniken växte. Mitt hjärta bultade.
När klockan slog 08.30 kysste han mig för första gången och jag fylldes av en sån otroligt stark känsla i hela kroppen. Allt kändes så rätt och så lätt. Hans mustasch kittlande mig på nästippen och hans händer smekte min rygg.
Tio minuter efter att vi somnat tillsammans vaknar jag i panik över att mitt hjärta bultar så hårt efter så lite och att han gjort slut och att jag gjort slut. Får panik över att han varit ihop med någon i fyra år, får panik av att jag vill träffa honom igen men vet inte vad han vill. Så jag smyger upp, smyger ut och tar första bussen hem.
Ångrar mig på kvällen och skickar iväg ett facebookmeddelande. Skriver att jag fick ont i magen, var tvugen att komma hem fortast möjligt och ber om ursäkt.
Sedan dess har allt bara flytit, mitt hjärta har bultat nästan varje dag, hans mustsch har kittlat mig på näsan och jag har vaknat med panik minst tre gånger till efter det. Men bredvid mig ligger han, smeker mig över ryggen och jag faller återigen för hans skratt, röst och skrattrynkorna kring hans askgrå ögon.
Plötsligt var bussen inte lika viktig och min bästa killkompis tog några steg åt sidan, log mot mig och lämnade oss ifred. Han förstod.
Och där stod jag med mitt bultande hjärta och fjärilar i magen, framför mig stod han helt ovetandes och log mot mig. Jag ville inte slita blicken från honom och kunde inte tänka på någonting annat än äntligen äntligen änligen när han sa att han precis gjort slut med sin tjej. Som han varit ihop med i fyra år.
Vi gick hem tillsammans, satt uppe tills klockan 08.15, pratade om politik, kvinnosyner och rasism. Han tog mig återigen med storm och jag föll för hans skratt, hans röst, skrattrynkorna runt ögonen, hans åsikter, hans sätt att se på mig. Jag föll och föll. Fjärilarna i magen växte, paniken växte. Mitt hjärta bultade.
När klockan slog 08.30 kysste han mig för första gången och jag fylldes av en sån otroligt stark känsla i hela kroppen. Allt kändes så rätt och så lätt. Hans mustasch kittlande mig på nästippen och hans händer smekte min rygg.
Tio minuter efter att vi somnat tillsammans vaknar jag i panik över att mitt hjärta bultar så hårt efter så lite och att han gjort slut och att jag gjort slut. Får panik över att han varit ihop med någon i fyra år, får panik av att jag vill träffa honom igen men vet inte vad han vill. Så jag smyger upp, smyger ut och tar första bussen hem.
Ångrar mig på kvällen och skickar iväg ett facebookmeddelande. Skriver att jag fick ont i magen, var tvugen att komma hem fortast möjligt och ber om ursäkt.
Sedan dess har allt bara flytit, mitt hjärta har bultat nästan varje dag, hans mustsch har kittlat mig på näsan och jag har vaknat med panik minst tre gånger till efter det. Men bredvid mig ligger han, smeker mig över ryggen och jag faller återigen för hans skratt, röst och skrattrynkorna kring hans askgrå ögon.
ß