För fem månader sedan trodde jag att jag aldrig skulle få träffa dig igen. Jag trodde att jag hade missat dig, att du levde med din livs kärlek och att du var den lyckligaste på jorden. 
Jag levde i en tjock sörja av självhat och förstörelse. 

Jag önskade mig en vacker man, jag önskade mig någon som skulle ta mig med storm, jag önskade mig någon som skulle vara allt för sig själv.
Jag önskade och jag hittade dig, jag hittade något bättre än vad jag hade önskat mig, jag hittade den vackraste på jorden, jag hittade någon som tar mig med storm varje dag och jag hittade någon som jag vill vara allt för.

Jag visste ingenting om dig. Jag visste bara att du fanns, att du planterat ett litet frö i mig och att jag ibland tänkte på dig.
Jag visste ingenting om din mjuka hud, jag visste ingenting om din lukt och jag visste ingenting om hur perfekt din kropp skulle passa ihop med min. 
Jag visste ingenting om dina händer och långa fingrar, jag visste ingenting om vad du skulle kunna göra med mig, jag visste inte att det var möjligt att känna såhär för någon. 

Jag hade gett upp om kärlek, jag hade gett upp om kärlek för mig. Jag hade börjat tro att jag aldrig skulle få bli lika kär som jag var för fyra år sedan. Jag hade gett upp om att någon skulle vara så kär i mig som jag var då. Jag hade gett upp och acceperat att alla kanske inte har så tur som mina föräldrar. Det kanske inte finns en för alla. Det kanske inte finns någon som är helt rätt för mig. Jag hade gett upp och ställt in mig på att leva med min katt. 
Och så stod du där, med ditt mustiga skägg och dina asgrå ögon. Du stod där och log ditt allra finaste leende och jag smälte, som smör i solsken. Hoppet kom tillbaka, hoppet om någon som är gjord för mig, hoppet om att få vara kär igen, hoppet om att dela mig själv med någon kom tillbaka som en spark i magen. 

För två månader sedan blev du en del av mig, en del av mitt liv, en del av mitt hjärta som jag har längtat efter halva mitt liv. En del som jag aldrig vill vara utan, en del som orsakar smärta och kli när vi inte är med varandra. En del som gör att du är den enda för mig. 
 
 
 

Jag önskade mig någon som dig.

Kärlek Kommentera
För fem månader sedan trodde jag att jag aldrig skulle få träffa dig igen. Jag trodde att jag hade missat dig, att du levde med din livs kärlek och att du var den lyckligaste på jorden. 
Jag levde i en tjock sörja av självhat och förstörelse. 

Jag önskade mig en vacker man, jag önskade mig någon som skulle ta mig med storm, jag önskade mig någon som skulle vara allt för sig själv.
Jag önskade och jag hittade dig, jag hittade något bättre än vad jag hade önskat mig, jag hittade den vackraste på jorden, jag hittade någon som tar mig med storm varje dag och jag hittade någon som jag vill vara allt för.

Jag visste ingenting om dig. Jag visste bara att du fanns, att du planterat ett litet frö i mig och att jag ibland tänkte på dig.
Jag visste ingenting om din mjuka hud, jag visste ingenting om din lukt och jag visste ingenting om hur perfekt din kropp skulle passa ihop med min. 
Jag visste ingenting om dina händer och långa fingrar, jag visste ingenting om vad du skulle kunna göra med mig, jag visste inte att det var möjligt att känna såhär för någon. 

Jag hade gett upp om kärlek, jag hade gett upp om kärlek för mig. Jag hade börjat tro att jag aldrig skulle få bli lika kär som jag var för fyra år sedan. Jag hade gett upp om att någon skulle vara så kär i mig som jag var då. Jag hade gett upp och acceperat att alla kanske inte har så tur som mina föräldrar. Det kanske inte finns en för alla. Det kanske inte finns någon som är helt rätt för mig. Jag hade gett upp och ställt in mig på att leva med min katt. 
Och så stod du där, med ditt mustiga skägg och dina asgrå ögon. Du stod där och log ditt allra finaste leende och jag smälte, som smör i solsken. Hoppet kom tillbaka, hoppet om någon som är gjord för mig, hoppet om att få vara kär igen, hoppet om att dela mig själv med någon kom tillbaka som en spark i magen. 

För två månader sedan blev du en del av mig, en del av mitt liv, en del av mitt hjärta som jag har längtat efter halva mitt liv. En del som jag aldrig vill vara utan, en del som orsakar smärta och kli när vi inte är med varandra. En del som gör att du är den enda för mig. 
 
 
 
Med ett mod större än hans ego och kärlek för mig större än Eiffeltornet ramlande han in i lägenheten runt kl 03.00.
Han stod bara där, såg lite vimmelkantigt på mig, stod lite ostadigt på benen och hans kyssar smakade sött av alkohol.
Jag kände att något hade förändrats, att det hade blivit större och viktigare för honom. Att jag hade blivit större och viktigare för honom. Att vi hade blivit större och viktigare.
Han släppte mig inte med blicken, sluddrade och snubblade på orden när han gång på sa hur kär han är i mig.
Höll om mig hårt som om han trodde att jag skulle vilja fly.
Han var inte tyst i mer än en sekund åt gången och jag hann knappt svara på vad han sa. Men så tystnade han och var tyst en stund innan han sa bestämt "Jag SKA vara med dig för evigt".

När han stod där, lite vinglig, lite sluddrig och snubblig rusade mitt hjärta, mina tankar snurrade och jag snubblade på orden utan hjälp av alkohol. 
När han stod där blev det också viktigare för mig, det blev viktigare att vara med honom, min kärlek för honom växte sig större. Större än själva universum.

ß
 

Min kärlek för dig är större än universum

Kärlek Kommentera
Med ett mod större än hans ego och kärlek för mig större än Eiffeltornet ramlande han in i lägenheten runt kl 03.00.
Han stod bara där, såg lite vimmelkantigt på mig, stod lite ostadigt på benen och hans kyssar smakade sött av alkohol.
Jag kände att något hade förändrats, att det hade blivit större och viktigare för honom. Att jag hade blivit större och viktigare för honom. Att vi hade blivit större och viktigare.
Han släppte mig inte med blicken, sluddrade och snubblade på orden när han gång på sa hur kär han är i mig.
Höll om mig hårt som om han trodde att jag skulle vilja fly.
Han var inte tyst i mer än en sekund åt gången och jag hann knappt svara på vad han sa. Men så tystnade han och var tyst en stund innan han sa bestämt "Jag SKA vara med dig för evigt".

När han stod där, lite vinglig, lite sluddrig och snubblig rusade mitt hjärta, mina tankar snurrade och jag snubblade på orden utan hjälp av alkohol. 
När han stod där blev det också viktigare för mig, det blev viktigare att vara med honom, min kärlek för honom växte sig större. Större än själva universum.

ß
 
För mindre än 35 timmar sedan höll han om mig senast. För mindre än 34 timmar sedan stängde han dörren bakom sig och sa: Vi ses snart.
Det var mindre än 34 timmar sedan som han senast kysste mig och jag saknar honom ändå så att det gör ont i hela kroppen.
Jag mår fysiskt dåligt av att vara ifrån honom.

Jag förstår inte hur jag kunde tänka att vi skulle klara Lund.
Jag hade aldrig klarat av att vara ifrån honom flera veckor i sträck. Jag hade aldrig klarat av att ligga 13 mil ifrån honom och skriva långa sms om hur ont det gör att vi inte setts på länge. Jag hade aldrig klarat av att berätta om vad som hänt i mitt liv på telefon eller på sms.
Jag tror på riktigt att jag inte hade överlevt. Jag hade tynat bort i brist på hans närhet. Jag hade försvunnit och svultit ihjäl utan hans kropp nära min.

Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner för honom, på ett sätt känns det så självklart att jag ska vara med honom, att han är den jag har letat efter sedan jag fick min första kyss, att han är gjord för mig.
Men på ett sätt känns allt så osäkert som att jag har letat efter honom mer än halva mitt liv men han kanske inte har letat efter mig, som att det är så självklart för mig men kanske inte för honom och som att han kan försvinna från mig när som helst.
Jag vill vara med honom, njuta av varje sekund jag är med honom och suga i mig allt som är han så att jag aldrig behöver tänka "Man vet aldrig vad man har förens man förlorar det". Jag tänker inte ångra någonting med honom, jag tänker vara mitt bästa för honom. Jag tänker visa honom hur det är med mig. Hur det är att vara den bästa för någon. Jag tänker vara allt för honom. Jag tänker visa honom att han är den jag drömt om.
ß

Min kärlek är din kärlek

Kärlek Kommentera
För mindre än 35 timmar sedan höll han om mig senast. För mindre än 34 timmar sedan stängde han dörren bakom sig och sa: Vi ses snart.
Det var mindre än 34 timmar sedan som han senast kysste mig och jag saknar honom ändå så att det gör ont i hela kroppen.
Jag mår fysiskt dåligt av att vara ifrån honom.

Jag förstår inte hur jag kunde tänka att vi skulle klara Lund.
Jag hade aldrig klarat av att vara ifrån honom flera veckor i sträck. Jag hade aldrig klarat av att ligga 13 mil ifrån honom och skriva långa sms om hur ont det gör att vi inte setts på länge. Jag hade aldrig klarat av att berätta om vad som hänt i mitt liv på telefon eller på sms.
Jag tror på riktigt att jag inte hade överlevt. Jag hade tynat bort i brist på hans närhet. Jag hade försvunnit och svultit ihjäl utan hans kropp nära min.

Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner för honom, på ett sätt känns det så självklart att jag ska vara med honom, att han är den jag har letat efter sedan jag fick min första kyss, att han är gjord för mig.
Men på ett sätt känns allt så osäkert som att jag har letat efter honom mer än halva mitt liv men han kanske inte har letat efter mig, som att det är så självklart för mig men kanske inte för honom och som att han kan försvinna från mig när som helst.
Jag vill vara med honom, njuta av varje sekund jag är med honom och suga i mig allt som är han så att jag aldrig behöver tänka "Man vet aldrig vad man har förens man förlorar det". Jag tänker inte ångra någonting med honom, jag tänker vara mitt bästa för honom. Jag tänker visa honom hur det är med mig. Hur det är att vara den bästa för någon. Jag tänker vara allt för honom. Jag tänker visa honom att han är den jag drömt om.
ß