Vad är viktigast att minnas?
Hur viktigt är det egentligen att minnas varför man lämnade? Hur viktigt är det att inte bara minnas resor och kärleksförklaringar?
Hur viktigt är det att minnas tårar och inte bara alla skratt?
Vad är viktigast att minnas? Det som gjorde att jag lämnade eller det som gjorde att jag stannade?
Jag har aldrig tidigare varit så förälskad som jag var i dig, jag var säker på att vi hörde ihop som två pusselbitar i ett 10 000 bitar pussel.
Hela mitt hjärta svämmade över när jag träffade dig, alla känslor jag hade för dig fick inte plats. Att träffa dig var som att komma hem och du sa att du kände samma sak. Kanske var det också därför det blev som det blev. Det kändes så rätt och därför trodde du att det skulle vara lätt. Du ville luta dig tillbaka och låta tiden gå. Du var lika säker som jag att det var du och jag som skulle bli och fortsätta vara.
Hela mitt hjärta svämmade över när jag träffade dig, alla känslor jag hade för dig fick inte plats. Att träffa dig var som att komma hem och du sa att du kände samma sak. Kanske var det också därför det blev som det blev. Det kändes så rätt och därför trodde du att det skulle vara lätt. Du ville luta dig tillbaka och låta tiden gå. Du var lika säker som jag att det var du och jag som skulle bli och fortsätta vara.
Men det var inte så lätt som vi trodde, det var snarare tvärt om. Svårt. Jävligt svårt.
Jag kan fortfarande känna din hud mot min, din doft på morgonen när du väckte mig efter ett nattpass. Jag kan fortfarande höra ditt skratt och jag tänker fortfarande på våra internskämt och jag ler för mig själv. Ingen kan få mig att skratta så som du kan.
Men jag minns också hur jag kände mig bortprioriterad, ensam och ledsen stor del av våran tid. Jag minns också hur jag grät och du som tittade bort. Jag minns också de gånger du inte följt med mig på saker fast jag så gärna hade velat ha dig där. Jag minns också hur du hellre sov än följa med mig till läkaren när jag var sjuk. Jag minns vilken käftsmäll du fick när jag tillslut lämnade, hur du insåg allt jag gjort för dig och vad du inte gjort för mig.
Vad är viktigast att komma ihåg när man tänker tillbaka? Det som gjorde att man inte längre orkade stanna eller det som gjorde att man orkade stanna så länge?
Och hur vet man, hur vet man om det var rätt att gå? Vad är viktigast att minnas när man försöker lista ut det?
"Du är vårar och fester, du är tårarna efter. Med dig börjar sommrar, med dig börjar stormar"
Du är mina bästa år
Allmänt KommenteraVad är viktigast att minnas?
Hur viktigt är det egentligen att minnas varför man lämnade? Hur viktigt är det att inte bara minnas resor och kärleksförklaringar?
Hur viktigt är det att minnas tårar och inte bara alla skratt?
Vad är viktigast att minnas? Det som gjorde att jag lämnade eller det som gjorde att jag stannade?
Jag har aldrig tidigare varit så förälskad som jag var i dig, jag var säker på att vi hörde ihop som två pusselbitar i ett 10 000 bitar pussel.
Hela mitt hjärta svämmade över när jag träffade dig, alla känslor jag hade för dig fick inte plats. Att träffa dig var som att komma hem och du sa att du kände samma sak. Kanske var det också därför det blev som det blev. Det kändes så rätt och därför trodde du att det skulle vara lätt. Du ville luta dig tillbaka och låta tiden gå. Du var lika säker som jag att det var du och jag som skulle bli och fortsätta vara.
Hela mitt hjärta svämmade över när jag träffade dig, alla känslor jag hade för dig fick inte plats. Att träffa dig var som att komma hem och du sa att du kände samma sak. Kanske var det också därför det blev som det blev. Det kändes så rätt och därför trodde du att det skulle vara lätt. Du ville luta dig tillbaka och låta tiden gå. Du var lika säker som jag att det var du och jag som skulle bli och fortsätta vara.
Men det var inte så lätt som vi trodde, det var snarare tvärt om. Svårt. Jävligt svårt.
Jag kan fortfarande känna din hud mot min, din doft på morgonen när du väckte mig efter ett nattpass. Jag kan fortfarande höra ditt skratt och jag tänker fortfarande på våra internskämt och jag ler för mig själv. Ingen kan få mig att skratta så som du kan.
Men jag minns också hur jag kände mig bortprioriterad, ensam och ledsen stor del av våran tid. Jag minns också hur jag grät och du som tittade bort. Jag minns också de gånger du inte följt med mig på saker fast jag så gärna hade velat ha dig där. Jag minns också hur du hellre sov än följa med mig till läkaren när jag var sjuk. Jag minns vilken käftsmäll du fick när jag tillslut lämnade, hur du insåg allt jag gjort för dig och vad du inte gjort för mig.
Vad är viktigast att komma ihåg när man tänker tillbaka? Det som gjorde att man inte längre orkade stanna eller det som gjorde att man orkade stanna så länge?
Och hur vet man, hur vet man om det var rätt att gå? Vad är viktigast att minnas när man försöker lista ut det?
"Du är vårar och fester, du är tårarna efter. Med dig börjar sommrar, med dig börjar stormar"