Jag satt vid en soffgrupp på stadens absolut äckligaste bar. Mitt emot mig satt min bästa vän mellan två nyfunna bekantskaper och bredvid mig satt en kille som.. jag minns inte ens vad han pratade om. Förmodligen skröt han väl om något som han trodde att jag skulle vara intresserad av.
Jag var trött, poängterade detta flera gånger för min bästa vän och jag ville gå hem. Kvällen hade varit precis som alla andra kvällar.
Basen och alkoholen fick mitt hjärta att slå i samma takt som den höga musiken och jag såg bara munnen röras på dem jag pratade med. Hörde inte ett ord vad de sa. Och jag var heller inte tillräckligt intresserad för att låtsas höra.

Satt där vid soffgruppen, uttråkad och nickade åt skrytmånsen på min vänstra sida, tittade ner i flaskan. Tom. Ville inte ha mer. Ville gå hem. Ville inte höra på skrytet mer. Han trodde jag var intresserad. 
När jag tittade upp från flaskan fick jag ögonkontakt med någon från en annan planet.
Hans ögon lyste, såg rakt in i mig. Som om han redan visste allt om mig.
Allt jag kunde se var honom.
Jag var tvungen att prata med honom men jag visste att jag aldrig skulle våga. 
Önskade att han skulle sätta sig, heja eller åtminstone nicka åt mig, flyttade mig lite närmre skytmånsen för att ge plats åt främlingen.
Och det gjorde han, frågade om det var okej att han slog sig ner.
Musiken störde mig inte längre, jag hörde varje ord av vad han sa, såg hans fina läppar röra sig och mitt hjärta slog i otakt till musiken.
Tittade ner i flaskan. Fortfarande tom. Ville ha mer, ville inte hem. Ville höra allt han hade att berätta. Han trodde inte att jag var intresserad. Jag har aldrig varit så intresserad.
Någon föreslog en efterfest och vi gick hem till honom.
Dansade, diskade, diskuterade.
När vi klockan sex på morgonen motvilligt skildes åt efter en kram som jag ville skulle vara i en evighet tänkte jag bara på hur gärna jag ville vara med honom. Jag ville prata mer med honom, veta mer om honom, veta allt om honom.
När han inte hörde av sig och jag träffade hans kompis på stan veckor senare slutade jag att vänta. Jag trodde att han var lycklig, han hade bara varit snäll.
Men jag slutade aldrig att hoppas.
ß

Det här är min version om allra första gången som vi träffades.

Kärlek Kommentera
Jag satt vid en soffgrupp på stadens absolut äckligaste bar. Mitt emot mig satt min bästa vän mellan två nyfunna bekantskaper och bredvid mig satt en kille som.. jag minns inte ens vad han pratade om. Förmodligen skröt han väl om något som han trodde att jag skulle vara intresserad av.
Jag var trött, poängterade detta flera gånger för min bästa vän och jag ville gå hem. Kvällen hade varit precis som alla andra kvällar.
Basen och alkoholen fick mitt hjärta att slå i samma takt som den höga musiken och jag såg bara munnen röras på dem jag pratade med. Hörde inte ett ord vad de sa. Och jag var heller inte tillräckligt intresserad för att låtsas höra.

Satt där vid soffgruppen, uttråkad och nickade åt skrytmånsen på min vänstra sida, tittade ner i flaskan. Tom. Ville inte ha mer. Ville gå hem. Ville inte höra på skrytet mer. Han trodde jag var intresserad. 
När jag tittade upp från flaskan fick jag ögonkontakt med någon från en annan planet.
Hans ögon lyste, såg rakt in i mig. Som om han redan visste allt om mig.
Allt jag kunde se var honom.
Jag var tvungen att prata med honom men jag visste att jag aldrig skulle våga. 
Önskade att han skulle sätta sig, heja eller åtminstone nicka åt mig, flyttade mig lite närmre skytmånsen för att ge plats åt främlingen.
Och det gjorde han, frågade om det var okej att han slog sig ner.
Musiken störde mig inte längre, jag hörde varje ord av vad han sa, såg hans fina läppar röra sig och mitt hjärta slog i otakt till musiken.
Tittade ner i flaskan. Fortfarande tom. Ville ha mer, ville inte hem. Ville höra allt han hade att berätta. Han trodde inte att jag var intresserad. Jag har aldrig varit så intresserad.
Någon föreslog en efterfest och vi gick hem till honom.
Dansade, diskade, diskuterade.
När vi klockan sex på morgonen motvilligt skildes åt efter en kram som jag ville skulle vara i en evighet tänkte jag bara på hur gärna jag ville vara med honom. Jag ville prata mer med honom, veta mer om honom, veta allt om honom.
När han inte hörde av sig och jag träffade hans kompis på stan veckor senare slutade jag att vänta. Jag trodde att han var lycklig, han hade bara varit snäll.
Men jag slutade aldrig att hoppas.
ß
Det gör ont i mig, svider och skaver när jag tänker på dem som sårat dig, svikit dig. Dem som gjort dig illa.
Hur kan man? Hur kan man inte förstå hur vacker du är? Hur kan man låtsas som ingenting och färvänta sig att bli förlåten? Hur kan man fortsätta gå igenom sitt liv med gott samvete utan att tänka på att man skadat den finaste som satt sina fötter i ett par skor? 

Hur är det möjligt att någon annan kysst dina läppar och ändå valt någon annans i slutändan? Hur är det ens möjligt att falla för någon ny när man rört vid din kropp? 

Jag brusar upp lite när jag tänker på att någon före mig kysste dig men sen valde någon annan. Jag är tacksam och lycklig för att jag får kyssa dig nu och att jag kommer att få göra det så länge som jag lever. Men hur kan man ha dig och sen ändå välja någon annan?! Hur är man funtad då? Hur tänker man när man har den bästa på hela jorden och så tar man ändå någon annan? 

Jag ska för alltid, så länge som jag har möjlighet välja dig före alla andra. Jag ska alltid försöka vara påhittig, vara mitt bästa jag och mitt roligaste. 
Jag ska göra det till min livsuppgift att få dig att förstå att du är den vackraste på hela jorden, den viktigaste för mig och jag ska för alltid ställa upp för dig vara allt du vill att jag ska vara och älska dig med alla celler i hela min kropp. 
ß


Lite arg.

Sofia Skriver Kommentera
Det gör ont i mig, svider och skaver när jag tänker på dem som sårat dig, svikit dig. Dem som gjort dig illa.
Hur kan man? Hur kan man inte förstå hur vacker du är? Hur kan man låtsas som ingenting och färvänta sig att bli förlåten? Hur kan man fortsätta gå igenom sitt liv med gott samvete utan att tänka på att man skadat den finaste som satt sina fötter i ett par skor? 

Hur är det möjligt att någon annan kysst dina läppar och ändå valt någon annans i slutändan? Hur är det ens möjligt att falla för någon ny när man rört vid din kropp? 

Jag brusar upp lite när jag tänker på att någon före mig kysste dig men sen valde någon annan. Jag är tacksam och lycklig för att jag får kyssa dig nu och att jag kommer att få göra det så länge som jag lever. Men hur kan man ha dig och sen ändå välja någon annan?! Hur är man funtad då? Hur tänker man när man har den bästa på hela jorden och så tar man ändå någon annan? 

Jag ska för alltid, så länge som jag har möjlighet välja dig före alla andra. Jag ska alltid försöka vara påhittig, vara mitt bästa jag och mitt roligaste. 
Jag ska göra det till min livsuppgift att få dig att förstå att du är den vackraste på hela jorden, den viktigaste för mig och jag ska för alltid ställa upp för dig vara allt du vill att jag ska vara och älska dig med alla celler i hela min kropp. 
ß


Jag skulle ramla ihop, brista, gå av på mitten.
Om jag lämnade dig nu skulle jag tappa andan och mitt hjärta skulle sluta slå.
Allt i mitt liv skulle vändas upp och ner, ingenting skulle längre vara en självklarhet. Ingenting skulle vara lätt längre.

Det finns ingenting jag inte skulle klara med dig vid min sida. Det finns ingenting jag inte skulle klara av att gå igenom om jag kunde gå igenom det med dig, förutom en sak. Och det är att vara utan dig. 
Jag skulle glömma bort hur man andas, jag skulle få lära mig allt en gång till. 
Allt jag hitills har gått igenom har varit för att bli den jag är nu och det är din. 

ß

Om jag lämnade dig nu

Kärlek Kommentera
Jag skulle ramla ihop, brista, gå av på mitten.
Om jag lämnade dig nu skulle jag tappa andan och mitt hjärta skulle sluta slå.
Allt i mitt liv skulle vändas upp och ner, ingenting skulle längre vara en självklarhet. Ingenting skulle vara lätt längre.

Det finns ingenting jag inte skulle klara med dig vid min sida. Det finns ingenting jag inte skulle klara av att gå igenom om jag kunde gå igenom det med dig, förutom en sak. Och det är att vara utan dig. 
Jag skulle glömma bort hur man andas, jag skulle få lära mig allt en gång till. 
Allt jag hitills har gått igenom har varit för att bli den jag är nu och det är din. 

ß