2014

Kommentera
Från en ganska stor tvåa i en av Sveriges stortäder till en liten etta i en småstad.

Mycket kan hända på 365 dagar, det vet man ju. Det tänker man ju varenda jäkla nyår.
Vart tog det här året vägen? säger man till varandra när man ses på nyårsmiddagen.
Men jag undrar på riktigt vart detta året tog vägen? Vad hände där för 52 veckor sedan när jag stängde dörren till tvåan? Vad hände med mig?
På något sätt växte jag flera decimeter genom att packa mina väskor, säga hejdå och flytta in hos mina två finaste favoritpersoner. När jag först tog emot nyckeln till deras lägenhet och bäddade på deras soffa kände jag mig trasig och ledsen. Jag längtade efter den jag en gång hade varit och som jag visste att jag skulle hitta tillbaka till i sinom tid.
Nu är min situation helt olik sig den jag befann mig i för ett år sedan och det är jag oändligt tacksam för.

Idag är det precis på dagen ett år sedan jag sårade någon som jag bodde ihop med och brydde mig om, jag såg hur bruten han blev och jag har sett att han hade svårt att resa sig efter det. 
För att vara helt ärlig så känns det förjävligt att ha gjort någon så ledsen och under lång tid har jag upprepat konversationer, ord för ord vad vi sagt till varandra i mitt huvud. Gått igenom allting, hur det såg ut i soffan där vi satt, när började mina ögon fyllas och när började hans att svämma över? När förstod jag att jag var oförmögen att hjälpa honom i det som han hade det så svårt med? Och när förstod jag att det inte bara var jag som var dålig för honom utan också tvärtom?
Jag har också sett alla hand ansiktsuttryck framför mig, sett honom i nya personer jag träffat. Sett hur mycket de påminner om hans sätt att vara och hur jag föraktat mig själv för att jag behandlat dem annorlunda på grund av det.
Jag tog ett beslut som ändrade hans liv för all framtid, jag sa några meningar som fick hela hans dåvarande värld att rasa samman.
Jag gjorde det för min egen skull men i längden också för hans, att vara med någon man inte är lycklig tillsammans med gör bara den andra en otjänst. Att inte lämna någon hindrar den från att finna sin lycka och jag är glad för att jag inte har gjort det. Men det har inte alltid varit lätt att rättfärdiga det för mig själv eftersom att han blev så ledsen.
Skuldkänslor, mycket tankar om ifall jag kunde gjort annorlunda på något vis, gjort det tidigare? Senare? Men hade jag inte gjort det i den stunden som jag gjorde det så hade jag ändå gjort det tillslut men då hade jag inte suttit här jag sitter ikväll.

En januarimorgon kan leda till en februarinatt som leder till en bruten fot som leder till det mest händelserika året i mitt liv.