Ligger ensam i våran säng som så många nätter förr. Det är inte det att jag ligger och väntar på att han ska komma hem, jag vet att han inte kommer före 07.10 ändå. Jag vet det för det första han gör när han kommer innanför dörren är att först säga hej till våran katt och sen komma och pussa mig över hela mitt ansikte. Han tror att han väcker mig då fast oftast vaknar jag redan när han sätter nyckeln i låset. Det är bara det att det är så himla ensamt att känna halva sängen bakom ryggen, tom. Det är bara det att det är så himla ensamt och svårt och kallt när det inte ligger någon på höger sida och drar en tätt intill. Men det finns ändå ingenting som är bättre än att höra honom viska haloj du, till våran katt.
/ß