Politik, all denna politik.



Bild källa: http://demokratbloggen.wordpress.com/2009/12/19/slodder-och-ater-slodder/

Såhär i valtider matas man med politik. Hela tiden från alla håll.
Blått, rött, grönt.
Så jag har tänkt lite. Och fortfarande inte bestämt mig för vad jag skall rösta på. Ett tag vart jag inne på Miljöpartiet, ett annat sossarna och så var det Moderaterna också.
På Söndag är det dax och jag har fortfarande inte bestämt mig, åh harregud. Jag börjar bli lite stressad.

Såhär har jag alltså tänkt på en sak om sossarna, eller Mona Sahlin rättare sagt.

Sverige har himlans många småföretag, som är väldigt viktiga för att vårt land ska gå runt.
Varför, varför i hela friden ska Mona styra vårt småföretagar-land när hon inte klarade av att sköta sitt eget företag i några år?
Att styra ett land kan jag tänka mig är mycket svårare än att sköta ett företag - även om det är mycket svårt det också.

Ska understryka att jag inte har någon som helst politisk åsikt förrens på söndag.

För några månader sedan...

...visste jag ingenting om hur det var att kyssa den där killen som hjärtat slår lite extra hårt för.
För några månader sedan böjde han sig fram mitt i en mening och kysste mig försiktigt.
För några månader sedan hade jag inte ens kunnat drömma om hur det skulle kännas.
För några månader sedan hade jag inte trott på fjärilar i magen och kallsvettiga händer.
Men nu, några månader senare tror jag på det.
Nu, några månader senare kommer jag aldrig att kyssa den där halsen när jag vaknar mitt i natten igen.
Nu, några månader senare kommer jag aldrig gå med din hand löst i min.
Nu, några månader senare får jag bara acceptera att ibland får man inte det man vill.
Man måste vara två för kärlek. Två, alltid två.

Man vet aldrig vad framtiden har att bjuda på. Kanske kommer jag att kyssa en annan nacke, leka med någon annans mjuka hår eller dra händerna över någon annans håriga vader. Antagligen, och det funkar ju lika bra det, bara jag får känna fjärilarna i magen igen.

Det finaste som finns.

Är att ligga bredvid någon man tycker om lite extra, som sover och vänta på att somna.
Fast egentligen vill man inte somna utan man vill att den andre ska vakna så att man kan pussas lite och kanske gråta en skvätt bara för att han är så fin i skenet från gatlyktan utanför.
Fast den andre vaknar aldrig så man somnar tillslut och så när man äntligen vaknar på morgonen kan man inte hålla sig utan måste pussa på varje millimeter av hans hals.

Och nacken, oh nacken. Den är alldeles extra len och varm. Speciellt när den luktar morgon och man aldrig vill kliva ur sängen. Så till slut kurrar magen lite för mycket och man tänker att okej då, imorgon är allt likadant igen.
Men dagen efter är det inte likadant, för då sover man i olika sängar i olika delar av staden.
Och så får man sakna den där varma lena nacken i flera veckor och så tillslut så vänjer man sig vid att man aldrig fick någon sista kyss och så vänjer man sig vid att sova ensam.

Nyare inlägg