Skrattar bäst som skrattar sist.

Igår vart vi ju som sagt på bio. I rymden finns inga känslor. En riktigt bra film som jag redan sagt.
I en scen i filmen får huvudpersonen - Simon, ett väldigt utbrott. Panik.
Och på några rader bakom sitter det folk och skrattar. Hur i hela friden kan man skratta åt någon som får ett utbrott pågrund av en sjukdom? Det är respektlöst, hemskt och absolut inte roligt.
Jag blev väldigt arg.


Nu skall jag ut och springa. Ha det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback