Olyckligt kär

idag är jag olyckligt kär, precis som igår och alla andra dagar.
men idag känns det så himla mycket, det isar i magen, tårar bränner i ögonen och jag vill bara ta allt jag äger och flytta in i mammas famn.

När blir man för vuxen för kärlek? Och när blev jag tillräckligt stor för kärlek?
Jag menar, det hände ju över en natt typ.
Det bara kom, PANG!
Det var ingen som varnade mig för hur fel det skulle kännas, det var ingen som sade att jag inte skulle kunna koncetrera mig i skolan. Och det var ingen som sa att han inte skulle vilja röra vid mig på samma sätt som jag vill röra vid honom.
Jag tycker att det är lite orättvist att vissa otrevliga människor hittar kärlek i varje hörn, när jag som inte gör något fel bara får vänta och vänta.
Jag vet att jag inte skall vänta och leta, men jag tycker ju om honom så mycket. Behöver någonting som fyller ut det där lilla som var fullt av honom förut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback