Om bröder som flyttar


Martin flyttade hemifrån för ca 1 månad sedan nu. Det kändes faktiskt lite jobbigt, men det var ng bra för honom. Och han kommer ju faktiskt hem när jag är hemma ibland och äter söndagsmiddag och sådär. Jag saknar honom och det kan kännas himla tomt ibland. Ingen att skylla ifrån sig på, ingen att tjaffsa med och ingen att dela soffan med. Tomt liksom. (Att sitta i en fotölj är ju inte lika mysigt)


Henke har ju som sagt aldrig bott hos oss men han har ju inte bott så långt bort heller. En tågresa på dryga timmen, inte så farligt.
Men det har gått stunder då jag saknat honom olidligt mycket, och så har det gått stunder då vi inte hörts av så mycket.
Och nu, nu pratar han om att flytta till Stockholm eller Gävle. Båda städerna är städer jag gärna besöker (speciellt Gävle), men att ha min äldsta, underbara bror så långt bort är nästan otänkbart. Det tar ju inte en timme att åka till Stockholm!!
Hoppas han kommer att trivas när han bestämmer sig för det i alla fall, men jag gillar det inte, inte om jag skall vara ärlig.

Jag vill inte ha någon av er så långt bort.
Ni är bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback