Att vara kär

känns precis som alla säger att det känns.
Det känns precis så som jag inte trodde att det skulle kännas.
Det känns precis lika dant som det står i alla böcker, sagor och sånger.
Jag blev förvånad, frågade mig själv och alla andra hur det skulle kännas att vara kär. Svaren var alltid: du kommer att märka det.
Och när jag blev kär blev jag besviken.
Pirret i magen ville jag byta ut mot någon annan känsla som jag aldrig känt innan.
De röda kinderna och leendet som inte kunde lämna mitt ansikte ville jag skulle kännas på något annat vis.

Just dessa känslorna har man ju känt innan.
När man står och väntar på en konsert eller taggar inför en festival.
Eller första gången man hör en låt man inte kan sluta lyssna på.
Och när ens bästa vänner gör något sådär extra speciellt för en, bara för att visa att de tycker att man är en fantastisk människa.
Det känns nästan precis likadant, förutom att när man är kär lägger man ihop alla dessa känslorna, man känner de hela tiden och väldigt tydligt.
Det är lite som att ingenting kan göra en ledsen fastän att allt gör en ledsen.
Det är fint i alla fall!
Och det är som alla säger: Man märker när man är kär. Det går inte missa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback