18år - Hela livet framför sig.

Ibland känner man sig så vuxen och tror att man klarar av allt, sedan går man till mamma när man har lite ont någonstans. Så dumt egentligen.

Jag är 18år och jag har hela livet framför mig, om mindre än ett år kan jag göra precis vad jag vill.
Resa, jobba, plugga vidare eller vad jag nu vill.
Jag är 18år, har hela världen framför mina fötter, i den stora världen så finns det hur många killar som helst som kan vara bra för mig och lika många som inte är bra för mig. Men trots det så har jag bara ögon för en. Så dumt! Riktigt dumt.

Jag brukar skriva i min dagbok att nu får det vara nog, han har fått sin chans nu. Det räcker nu, jag behöver inte honom egentligen. Han är ju bara en kille, precis som alla andra jag går förbi varje dag utan att jag stannar till.
Sedan somnar jag och tänker att det finns minst 5 precis lika bra bara i kvarteret där jag bor.
Men på morgonen när jag vaknar är han där igen.
Det är ett helvete!


Ikväll skriver jag inte i min dagbok, men jag tänker lika mycket för det.
Är han där imorgon? Troligtvis men förhoppningsvis inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback