För mindre än 35 timmar sedan höll han om mig senast. För mindre än 34 timmar sedan stängde han dörren bakom sig och sa: Vi ses snart.
Det var mindre än 34 timmar sedan som han senast kysste mig och jag saknar honom ändå så att det gör ont i hela kroppen.
Jag mår fysiskt dåligt av att vara ifrån honom.
Jag förstår inte hur jag kunde tänka att vi skulle klara Lund.
Jag hade aldrig klarat av att vara ifrån honom flera veckor i sträck. Jag hade aldrig klarat av att ligga 13 mil ifrån honom och skriva långa sms om hur ont det gör att vi inte setts på länge. Jag hade aldrig klarat av att berätta om vad som hänt i mitt liv på telefon eller på sms.
Jag tror på riktigt att jag inte hade överlevt. Jag hade tynat bort i brist på hans närhet. Jag hade försvunnit och svultit ihjäl utan hans kropp nära min.
Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner för honom, på ett sätt känns det så självklart att jag ska vara med honom, att han är den jag har letat efter sedan jag fick min första kyss, att han är gjord för mig.
Men på ett sätt känns allt så osäkert som att jag har letat efter honom mer än halva mitt liv men han kanske inte har letat efter mig, som att det är så självklart för mig men kanske inte för honom och som att han kan försvinna från mig när som helst.
Jag vill vara med honom, njuta av varje sekund jag är med honom och suga i mig allt som är han så att jag aldrig behöver tänka "Man vet aldrig vad man har förens man förlorar det". Jag tänker inte ångra någonting med honom, jag tänker vara mitt bästa för honom. Jag tänker visa honom hur det är med mig. Hur det är att vara den bästa för någon. Jag tänker vara allt för honom. Jag tänker visa honom att han är den jag drömt om.
Det var mindre än 34 timmar sedan som han senast kysste mig och jag saknar honom ändå så att det gör ont i hela kroppen.
Jag mår fysiskt dåligt av att vara ifrån honom.
Jag förstår inte hur jag kunde tänka att vi skulle klara Lund.
Jag hade aldrig klarat av att vara ifrån honom flera veckor i sträck. Jag hade aldrig klarat av att ligga 13 mil ifrån honom och skriva långa sms om hur ont det gör att vi inte setts på länge. Jag hade aldrig klarat av att berätta om vad som hänt i mitt liv på telefon eller på sms.
Jag tror på riktigt att jag inte hade överlevt. Jag hade tynat bort i brist på hans närhet. Jag hade försvunnit och svultit ihjäl utan hans kropp nära min.
Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner för honom, på ett sätt känns det så självklart att jag ska vara med honom, att han är den jag har letat efter sedan jag fick min första kyss, att han är gjord för mig.
Men på ett sätt känns allt så osäkert som att jag har letat efter honom mer än halva mitt liv men han kanske inte har letat efter mig, som att det är så självklart för mig men kanske inte för honom och som att han kan försvinna från mig när som helst.
Jag vill vara med honom, njuta av varje sekund jag är med honom och suga i mig allt som är han så att jag aldrig behöver tänka "Man vet aldrig vad man har förens man förlorar det". Jag tänker inte ångra någonting med honom, jag tänker vara mitt bästa för honom. Jag tänker visa honom hur det är med mig. Hur det är att vara den bästa för någon. Jag tänker vara allt för honom. Jag tänker visa honom att han är den jag drömt om.
ß