Båstad halvmaraton!

Innan starten satt jag och mamma i hamnen i Torekov och förberedde det sista. Så som att knyta skorna rätt, fixa nummerlappen och se till så det intekunde bli några skav någonstans.
Here we go!
Måste säga att de första kilometrarna var jobbigast.
Och här är jag cirka två timmar efter föregående bild och jag kan inte förklara hur jävla satans gött det kändes när jag stannade kl på exakt två timmar och femton minuter!!!
Eller ens att jag kom i mål kunde jag inte fatta när jag två dagar tidigare hade suttit inne i stan och dragit shot efter shot!
Sedan bjöds det på massage av båstads bästa massör aka storasyster.

Detta var mitt första halvmaraton och fler lär det bli, inom en snar framtid!





 

Soligt, somrigt och spännande

Ni vet när man vaknar en tidig sommarmorgon, solen lyser in genom gardinen och det är för varmt för att ha täcke. Man är inte ensam för bredvid ligger det en annan brunbränd kropp och två blå ögon ser på en nyvaket. Ni vet den där känslan när man äter frukost i trädgården, tävlar om vem som cyklar fortast till stranden och man kanske bara har känt varandra i tre soliga veckor.
Det är nytt, spännande och luften är lika lätt som en fjäder. Så ser mitt liv ut nu, soligt, lätt och nytt!


Tre år sedan

För tre år sedan var jag här och jag var olidligt förälskad.
För tre år sedan småsprang jag hit för att träffa honom. I mina nyaste, finaste skor småsprang jag och fick skoskav så det blödde igenom strumporna.
För tre år sedan tog han av sig sina skor, gav de till mig och tog mina skor i ena handen och min hand i andra.
För tre år sedan gick han barfota på årets första solvarma asfalt och jag fick hålla hans hand.
Nu bara springer jag här, utan att hålla någon hand eller småspringa för att träffa någon. Nu springer jag för att komma i mål!


https://cdn1.cdnme.se/1775426/6-3/pic_519e8d7fe087c3424a4a44ef.jpg" class="image">


Det känns lite högtidligt

Det där med att bli ihop på Facebook tycker jag är lite överskattat, samtidigt som jag fullkomligt älskar när det står "*** har ett förhållande med ***"
Vi har pratat om att fylla i att vi är ihop, så att alla kan se det, så att det verkligen är bestämt att nu är vi ihop igen. Men du tar det inte riktigt på allvar, du säger bara: överraska mig. Och jag blir rädd att du inte kommer att acceptera. Att du bara luras med mig. Det är svårt att veta vart jag har dig när jag vet exakt var jag står och vad jag känner och du liksom bara håller med. Du säger inte bu och inte bä. Vad vill du? Vad känner du? Är det försent nu? Eller är det kanske för tidigt? Eller är det kanske bara så att vad som står på Facebook inte spelar någon roll och jag som tycker att det är högtidligt att sitta en januarikväll och båda fyller i samtidigt är knäpp i huvudet. Jag kanske bara är så himla kär i dig att gårdagens fyrverkerier knappt kan mäta sig med det jag känner när du ser på just mig i ett rum fyllt med vackra tjejer!


Allt känns så overkligt.

Somnar bredvid och vaknar bredvid, äter frukost bredvid och säger inte speciellt mycket. Vi skall båda iväg till varsitt jobb och vi hörs nog inte före imorgonkväll.
En kram och puss på kinden sedan hejdå, vi hörs.


Söndagsmorgon

Jag vaknar alltid med ögon som rinner och gårdagens smink som kletat ut sig. Ögon som knappt går att öppna och skrikande mage, ont i fötterna och ont i huvudet.
Fast inte idag, inte idag. Ögonen kletar och kliar och rinner. Men jag har minsann ingen huvudvärk. Vi var ute igår, dansade i höga klackar och träffade människor. Det var fantastiskt roligt, allt var så himla roligt.
Jag har bestämt mig för att inte dricka innan julafton och jag tänker hålla det, det är inte värt att vakna en morgon och må så jävla dåligt när det inte ens var speciellt kul. Jag bestämde mig den 24 november och hittills har det gått bra. Men bara för att man skall ha en "vit månad" betyder ju inte det att man måste vara osocial och inte följa med ut och dansa. Nykter betyder inte tråkig vilket man ofta tror. Men jag hade svinroligt igår och det är så jävla gött att må bra idag!!


Rött och blått.

Det här med politik är verkligen ingenting som intresserar mig även fast jag har en bror som är aktiv och hela tiden pratar och skriver politik.
Men någonting som gör mig mer tjuraktig än något annat är ändå politik. Hur människor blir när de diskuterar politik. Hur de kan slänga sig med uttryck fastän de inte alls vet varför i hela friden de säger som de gör eller vad det egentligen är som håller på att hända.
Min pappa har så länge jag kan minnas varit egenföretagare fram tills för några år sedan och därför har han jobbat mycket, sena kvällar och helger som han varit på fabriken eller suttit vid datorn. Det blir så när man har eget. Man blir sin egen chef men måste också ta hand om alla andra saker också. Alltså har min pappa jobbat mer än 100%-iga veckor, haft 2 barn och under en tid haft 2 hus med trädgård. Visst har alla i familjen hjälpts åt och fått det att funka men företaget är det pappa som har skött. Nu har han bestämt sig för att bara jobba 4 dagar i veckan och när jag berättade det för en kompis som är "röding" så säger han "det var ju konstigt, trodde din pappa var moderat, de vill ju att man skall jobba tills man dör." Trodde faktiskt att han skojade men det gjorde han ärligt talat inte. Han har ingen aning om att min pappa jobbat sena kvällar. Ibland nätter. Det är det som gör mig så irriterad med politik. Att en så intellektuell människa som min vän kan säga så korkade saker. Utan att ens veta något om vad han häver ur sig. Min pappa har ju faktiskt nästan jobbat ihjäl sig. Jag säger inte att jag har haft en frånvarande pappa, absolut inte. Han har alltid varit ledig när det varit semester och vi har fantastiska minnen tillsammans. Jag säger bara att politik gör smarta människor till rena idioter.