Kärlek slutar alltid med bråk.


Jag har inte skrivit om vårt förhållande, jag har inte ventilerat med mig själv eller med dig. Jag tror att vi så gärna ville vara oss själva med varandra och vi försökte så mycket att vi till slut glömde bort vilka vi egentligen var.
Vi ville så gärna vara rätt för varandra att vi till slut blev mer fel än vad vi var från början.
Vi förskönade oss själva och sa saker vi inte menade.
Målade upp oss och satte upp varandra på höga svarta hästar.
Skyndade fram, lät allt skena och drog i handbromsen alldeles för sent. Drog inte ens i handbromsen utan kraschade in i en stenvägg och kvar blev bara köttslamsorna av vårat trasiga och destruktiva förhållande.
Vi tog inte hand om oss själva, tog inte hand om varandra.

Jag tror att du skyller nästan allt på mig, att allt var mitt fel, att det var jag som inte pratade med dig, att det var jag som stängde in mig i mig själv och inte lät dig ta del av hur jag kände det. Men det var faktiskt inte bara mitt fel, jag hade såklart ett finger med i spelet men det hade ju du också. Det var ju vårt förhållande, det var ju bara du och jag som rådde över det.
Jag vet att du har varit fruktansvärt arg på mig, att du har önskat mig allt ont i världen och att du aldrig mer vill se mig, jag vet att du har gjort saker du ångrat, sagt saker du ångrat och det samma gäller mig. Jag har varit fruktansvärt förbannad på dig, aldrig önskat dig något ont men önskat att jag aldrig mer behöver se dig. Vi gjorde fel mot varandra och jag vet att jag gjort dig ledsen.
Jag hoppas att du förstår att du gjort mig ledsen också och att jag gjort mig själv ledsen.

Men nu önskar jag bara att du mår bättre än vad du gjorde när jag pratade med dig sist. Jag hoppas att du hittat dig själv på samma sätt som jag hittat mig. Jag hoppas att du gör det du vill och att du bara gör det för din egen skull.
Jag var inte din episka kärlek och du var inte min men vi lärde oss mycket om oss själva och det, samt att inte vara bitter är kanske det viktigaste i slutet.



Vår vår vår

Min katt var försvunnen i två veckor! Men nu har han hittat hem igen, hungrig var han och jag var inte hemma när han kom men mina älskade sambos tog hand om honom och nu i helgen ska jag åka iväg och då får dem ta hand om honom igen. Är så glad över att han är hemma.
Finns ju ingenting bättre än att vakna med en katt, kanske att vakna med en sexig man och en katt men man kan ju inte få allt här i världen! Tyvärr.

Och våren är här! Det är så underbart att jag kan gå till jobbet med solglasögon och utan jacka. Det är så underbart att jag börjat gå igen och att jag snart ska ta bort gipset. Det är så underbart att jag ska börja klättra snart igen.