Hoppar inte över några slag

Det här är mitt hjärta, det slår rytmiskt. Och det slår hårt, det hoppar aldrig över några slag längre, det springer aldrig fortare än vad jag gör längre. Det är stabilt, det gör inte ont längre. Mitt hjärta delar inte på sig vid varannan utandning. Mitt hjärta sitter ihop, ensamt slår det för att jag ska överleva. Ingen konstgjord andning eller elektriska stötar behövs för att ta mig upp på morgonen. Jag sover ensam, vaknar ensam, äter frukost ensam, äter till och med på restaurang ensam och jag trivs med mig själv. Jag trivs med min nya hårfärg, mitt nya sett att se på mig själv. Jag trivs med att le åt snygga killar tvärs över baren och jag trivs med att få roliga och oförstående sms på nätterna.
Jag gillar att känna mig trygg i mig själv, jag är stolt över mig själv. För att jag klarade dessa två månaderna så jävla bra som jag gjort med nästan alla tjejkompisar 35 mil bort och nytt jobb.
Jag har överlevt och jag har klarat det NÄSTAN helt själv.
Jag är ensam i en stad där vi spenderat många vår- och sommardagar, jag är ensam här och undviker inga gator.
Mitt hjärta hoppar inte över några slag längre för jag är stabil nu, glad nu. Nöjd nu.


Kommentarer
Amanda säger:

♥♥♥♥♥

2013-05-07 | 01:08:52
Bloggadress: http://ebbaamaanda.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback