Tre år sedan

För tre år sedan var jag här och jag var olidligt förälskad.
För tre år sedan småsprang jag hit för att träffa honom. I mina nyaste, finaste skor småsprang jag och fick skoskav så det blödde igenom strumporna.
För tre år sedan tog han av sig sina skor, gav de till mig och tog mina skor i ena handen och min hand i andra.
För tre år sedan gick han barfota på årets första solvarma asfalt och jag fick hålla hans hand.
Nu bara springer jag här, utan att hålla någon hand eller småspringa för att träffa någon. Nu springer jag för att komma i mål!


https://cdn1.cdnme.se/1775426/6-3/pic_519e8d7fe087c3424a4a44ef.jpg" class="image">


Popadelica 2013

För några helger sedan firade jag in våren precis på samma sätt jag gör varje år. Alltså tillsammans med min storebror, öltält, några vänner och såklart flera lager utav varmaste tröjorna.

Detta året var det inte bara jag och Henke utan Martin var också med och han hade fått med sig barndomskompisar från Reftele och vi pussades, kramades och diskuterade mellan alla bra band som spelade.

Jag jobbade i Göteborg på dagen och fick skynda skynda för att hinna till spelningen jag allra mest ville se.
Panda Da Panda 
och jag kan meddela att varje kilometer jag körde för fort mellan Göteborg och Husqvarna var värt det! Det var så jäkla bra. Hela publiken dansade, han hade gått in för att göra framträdandet ultimat och han bjöd på sig själv!
Efter det bestämde jag mig för fuck it, jag dricker ikväll. Skulle köra upp till Stockholm dagen efter och hade först tänkt vara nykter men kom igen?! Båda mina bröder var där och jag pussades!!

Nästa spelning vi såg var Motorhomes som jag aldrig ens hade hört talas om men som Henke sa att jag skulle älska så jag följde med mycket skeptisk.
Det är ju såklart att man ska lita på sina bröder när de säger att man kommer att älska något. Jag stod och log som ett fån hela tiden och kom på mig själv flera gånger med att le med halva munnen öppen och tungan lite utanför. Sa inte ett ord på hela spelningen, jag bara stod där. Och sedan dess har jag lyssnat varje dag på detta fantastiska band. Spana in! Finns här

Och sedan spelade Movits, jag hade så sjukt höga förväntningar. Det är alltid något band varje år som jag har höga förväntningar inför. Ett år var det Rebecca och Fiona som gjorde mig hemskt besviken
Visst dansade hela publiken och vi hade några killar framför oss som typ var de mest taggade på hela jordklotet och visst var det helt okej. Men efter de andra två spelningarna kunde jag nog inte haft högre förväntningar. Så det var lite synd. Men ändå bra såklart!

Allra sist spelade Icona Pop och jag såg dem på Peace and Love också där jag tyckte de kunde gjort betydligt bättre ifrån sig.

Här var det dock hur bra som helst, jag dansade och skreksjöng med i varje låt. Ute kom nattens första regn och alla i publikhavet hade vårkänslor. Efter detta väntade jag på mina bröder och skyndade sedan till sista bussen hem.

Efter denna helgen kom sommaren och jag fick ordning på mig själv.
Popadelica är bästa sättet att fira in våren och jag har de två bästa bröderna i hela universum!



Ps. ber om ursäkt för dålig bildkvalité. Hade bara mobilen med mig.



 

Trehundra kilometer

Jag sitter på ett täcke i min trädgård och njuter utav solen, idag är min sista lediga dag på jag vet inte hur länge, kanske flera månader och jag tänker att jag ska njuta så mycket jag bara kan.

Jag hör stureelever som framför någon slags slutproduktion och det är inte speciellt långt kvar tills alla får sommarlov.

Jag sitter här i min trädgård och tänker att han kanske kan vara mindre än tre kilometer härifrån men han kan också vara trehundra kilometer härifrån. Inte vet jag och egentligen så bryr jag mig nog inte speciellt mycket. Men lite ont i hjärtat gör det, för ikväll tittar jag på Eurovision helt själv och imorgon tar jag tåget till Stockholm!


Hoppar inte över några slag

Det här är mitt hjärta, det slår rytmiskt. Och det slår hårt, det hoppar aldrig över några slag längre, det springer aldrig fortare än vad jag gör längre. Det är stabilt, det gör inte ont längre. Mitt hjärta delar inte på sig vid varannan utandning. Mitt hjärta sitter ihop, ensamt slår det för att jag ska överleva. Ingen konstgjord andning eller elektriska stötar behövs för att ta mig upp på morgonen. Jag sover ensam, vaknar ensam, äter frukost ensam, äter till och med på restaurang ensam och jag trivs med mig själv. Jag trivs med min nya hårfärg, mitt nya sett att se på mig själv. Jag trivs med att le åt snygga killar tvärs över baren och jag trivs med att få roliga och oförstående sms på nätterna.
Jag gillar att känna mig trygg i mig själv, jag är stolt över mig själv. För att jag klarade dessa två månaderna så jävla bra som jag gjort med nästan alla tjejkompisar 35 mil bort och nytt jobb.
Jag har överlevt och jag har klarat det NÄSTAN helt själv.
Jag är ensam i en stad där vi spenderat många vår- och sommardagar, jag är ensam här och undviker inga gator.
Mitt hjärta hoppar inte över några slag längre för jag är stabil nu, glad nu. Nöjd nu.