Obeskrivligt glad och fruktansvärt ledsen

Sommaren har precis börjat och den har som ni alla vet börjat väldigt bra. Jag har blivit uppraggad på krogen, upphånglad mot en tegelvägg och ramlat omkring i 16 centimeter höga klackar. Jag har jobbat hur mycket som helst och jag har ätit sushi ute i ösregn bara för att vi skulle äta den där jädrans sushin just ute vid havet.
Jag har kört sjukt mycket bil, knappt tittat på TV och vaknat bredvid någon nästan varje morgon.
Och det bästa av allt, jag har blivit kär! 
Men det är någonting som stör den där glädjen, någonting som ligger och skaver långt bak, någonting som gör det svårt att leva i nuet. Det är den där lilla detaljen att jag måste åka iväg, flytta till Norge och lämna Honom här. Från att vi nu träffas varje dag kommer vi helt plötsligt inte att träffas alls på över fem månader, men att jobba en säsong i Norge är en dröm jag har så jag vill så gärna åka dit men samtidigt vill jag så gärna stanna här med honom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback