Hejdå.

Ikväll säger vi hejdå till några tjejkompisar som skall åka till Norge och söka lyckan. Det känns samtidigt väldigt sorgligt som jag är glad för deras skull.


Så länge jag får

Så länge jag har möjlighet så skall jag tala om för dig hur fin du är. Hur det pirrar i magen när du ler och hur fantastiskt det är att vakna upp bredvid dig. När du inte har vaknat ännu och jag kan smeka din hud utan att det kittlas på dig och pussa dina mjuka läppar hur jag vill. När du sover kan jag ligga och titta på dig och fantisera om olika konversationer vi kan ha när du vaknar eller vad du drömmer om.
Varje dag skall jag berätta för dig hur fina dina fräknar är som syns om man tittar riktigt riktigt nära, sådär nära så att det gör ont i huvudet. Och jag skall berätta för dig hur himla jävla kär jag är i dig och hur du får mina dagar att vara lite bättre än vad de hade varit utan dig. Jag skall pussa dig så fort jag vill och jag skall få dig att känna dig som den bästa och vackraste mannen i hela världen. För det är vad du är i mina ögon!


2012

Mitt 2012 var ett mycket omtumlande år som inte var speciellt spännande och inte heller speciellt tråkigt. Det var liksom bara väldigt mycket ingenting.
Tiden gick alldeles för sakta och våren gick för fort, sommaren kom nästan aldrig och det var höst mest hela tiden.
Jag fotograferade nästan ingenting, skrev knappt och älskade alldeles för lite.

I januari började jag ett nytt jobb hos min morbror, där jag trivdes väldigt bra och dagarna gick fort. Där jobbade jag under tiden min kusin var mammaledig och i April fyllde jag 20 år. Detta firades med ett kalas i min ära hemma hos Samuel och i slutet av Maj gjorde han slut med mig.
Då grät jag mest hela tiden och kunde knappt äta och allra minst sova. Jag kedjerökte i bilen efter jobbet och drack mig full alla helgdagar. Sedan tog mina vänner studenten och mitt i tårtätande och champagnedrickande fick jag panikångest och grät bort allt mitt smink på toaletten. Efter omsminkningen blev jag i 30 min kär i Lovisas storebror och efter det kramade jag min allra bästa killkompis så hårt jag kunde.
Sedan var studenten över och i Juli åkte jag på festival. Träffade kompisar från högstadiet mitt i ett vimel av skrikande människor och var full hela veckan.
Sedan flyttade jag till Halmstad och hade mest hemlängtan hela tiden och mådde konstigt hela tiden.
Och sen var det höst och jag blev arbetsslös. Och sedan helt plötsligt var det vinter, nyårsafton och ett helt nytt år.
Och vi blev ihop igen!

Magiskt

Mitt nya år firade jag tillsammans med mina allra närmaste och finaste vänner. Vi hade hyrt en grön/vit stuga som vi piffade upp med inget bättre än en hångelhörna, glowsticks och ljusslingor och så bjöd vi in ett 50-tal danssugna vackra människor.
När klockan slog 2013 hade jag dansat sönder mina fötter i 16 cm höga klackar, skrikit mig hes till Spice girls och såklart hånglat i hörnan med den vackraste killen jag vet. Jag skålade i champagne, rökte cigarr, blev bubblig i hela kroppen och fick en nyårspuss.
Vi sade hejdå till ett komplicerat år då många av våra närmsta har varit ledsna, flyttat och lämnat oss.
Efter 00 blev jag blixtförälskad i en av mina bästa vänner som jag sedan glömde bort efter 5 min, skrev ett fyllesms till mamma, dansade och blev kärare än någonsin i min nyårspussare. När de flesta lämnade festen hade vi fortfarande både bubbel och cider kvar och började att dansa på borden. Det var så mycket dans och så mycket skratt, det var så mycket kramar och hångel.
Jag har aldrig, aldrig innan haft en så bra start på ett nytt år. 2013 kommer att bli ett hejdundrande år!


Amanda, Martina och Sara

Jag och Boris


Fagerquist

Nicolina
Alla bilderna är Kajsas!




Det känns lite högtidligt

Det där med att bli ihop på Facebook tycker jag är lite överskattat, samtidigt som jag fullkomligt älskar när det står "*** har ett förhållande med ***"
Vi har pratat om att fylla i att vi är ihop, så att alla kan se det, så att det verkligen är bestämt att nu är vi ihop igen. Men du tar det inte riktigt på allvar, du säger bara: överraska mig. Och jag blir rädd att du inte kommer att acceptera. Att du bara luras med mig. Det är svårt att veta vart jag har dig när jag vet exakt var jag står och vad jag känner och du liksom bara håller med. Du säger inte bu och inte bä. Vad vill du? Vad känner du? Är det försent nu? Eller är det kanske för tidigt? Eller är det kanske bara så att vad som står på Facebook inte spelar någon roll och jag som tycker att det är högtidligt att sitta en januarikväll och båda fyller i samtidigt är knäpp i huvudet. Jag kanske bara är så himla kär i dig att gårdagens fyrverkerier knappt kan mäta sig med det jag känner när du ser på just mig i ett rum fyllt med vackra tjejer!