Jag kan inte sluta älta det här

Jag skriver, raderar, ringer, lägger på och ringer upp igen.
Hur mycket jag än säger och låtsas att jag inte bryr mig så är det ju såklart att jag gör det. Jag gråter igenom nätter och jag springer km efter km för att slippa smärtan i hjärtat.
Vi pratar inte med varandra, det är nästan som att vi aldrig känt varandra faktiskt och absolut inte vetat precis allt som har hänt i den andres liv varje dag de senaste två åren.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback