Om att vara smal i andras ögon.

Det är jättesvårt att skriva ett inlägg om saker man tycker om sig själv som man inte borde tycka och som man enligt andra inte får tycka fastän att man inte kan rå för det.

Jag skriver och så raderar jag och det går liksom inte att göra det på ett bra sätt. Så nu får det bli som det blir, utan censur.
Jag tycker att jag är tjock.
Jag tycker att den där svarta siffran på vågen är som ett hånskratt i ansiktet. Och ingen tar det på allvar när man vill prata med någon om det.
"Men du är inte tjock, du skall inte trycka ner dig själv sådär." Nej nej, okej. Jag vet att det är fult att tycka att man är tjock när man egentligen kanske bara väger några kilo för mycket. Och så kanske det inte ens syns, men jag ser det. Allt för väl. 
Varför är det inte viktigt för andra att jag vill tappa det där extra på magen, att jag vill vara stolt över mig själv när Samuel ser på mig. Att jag vill tycka om mig själv. Ingen förstår att det är det som är grunden till viljan att gå ner i vikt, alla tror bara att jag säger så för att de skall säga emot. Så är det inte, säg vad fasen ni vill men så är det inte.

Den bittra sanningen är bara att jag tycker att jag själv är tjock, att jag vill gå ner i vikt och att enda anledningen till det är att jag vill vara stolt över mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback