Stela fingrar och brinnande hjärta

På dagarna står jag i snön och hoppar för att hålla värmen, fryser om fingrarna och blir varm av barn som lär sig åka slalom.
Mitt nya jobb är så himla roligt, allt är så himla roligt med det! Att hjälpa en femåring som aldrig stått på ett par skidor innan och ta fram mjukdjur till dem som inte riktigt vågar ännu. Det är värt att frysa om fingrarna när man får en femåring att våga lite mer. Det är värt alla stela leder i hela kroppen.
Men att jobba med människor som aldrig sitter still, hela tiden är någon annanstans än vad man tror och aldrig på samma ställe som en själv är såhär i början ganska frustrerande. Alla ropar på varandra i kom-radion hela tiden och tanken på att alla kan höra mig skrämmer skiten ur mig. Så just för tillfället är det mest jag och mina danska barn borta i hörnet och så har vi ju några mjukisdjur som vi kastar snö på när vi blir uttråkade också.
Men ibland blir jag utbytt och får åka lite skoter, sitta i toppliften och åka pulka.
Det är nog det roligaste, att åka snabbt, snabbt på skotern så att kylan biter i kinderna och hjärtat börjar brinna. Att blåsa ur alla negativa tankar, alla sura miner och missförstånd. Det är det bästa med det här jobbet, att när man kommer hem har man inte kvar något sådant!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback