Jag orkar bara inte

Igår var min sista dag på jobbet. Idag är min första dag i hela mitt liv som arbetslös. Och jag har ingen ork till någonting. Jag försökte lyxa till morgonen med stor frukost, apelsinjuice och en sorglig film. Nu försöker jag orka gå 2 kilometer till arbetsförmedlingen men allt är mycket roligare. Allt är mycket roligare än att vara arbetslös. Och jag har aldrig varit det innan. Alla säger att nu måste du skriva in dig, nu måste du se till så att du kan få A-kassa och allt vad man nu måste se till. Men jag orkar inte. På ett år har jag varit ledig sammanlagt ca 3 veckor. Och det var i sommras när alla andra jobbade.
Snälla, kan jag få vara arbetslös bara 1 vecka? Ledig en vecka? Måste jag verkligen skriva in mig med det samma? Måste jag verkligen ringa till alla dessa fack och försäkringskassor och allt vad det är bara för att jag hade min sista dag på jobbet igår?
Handlar allt i livet om jobb, jobb, jobb? Kan det inte få handla om att inte vara sönder stressad innan man fyllt 21 år? Kan det inte handla om att få sova till längre än 7 någon mer gång än lördag och söndag? Kan det inte snälla få handla om någonting annat än att bara vilja gråta stup i kvarten fast man inte kan för att man inte har tid?
Kan det inte snälla bara få handla om att kissa ner sig av skratt åt löjliga saker, gråta av lycka och upptäcka saker?
Kan inte mitt liv som 20 åring få handla om någonting annat än att jobba? Jag skall jobba, resten av mitt liv och då kan väl en vecka få handla om att göra något annat? Jag behöver inte göra åt pengar jag inte har, jag har inget behov av det. Jag behöver inte vara iväg i 2 veckor på en utlandssemester (jag vill men jag behöver inte). Jag behöver inte göra någonting annat än att vara ledig, sätta mig på en buss, ett tåg och åka någonstans. Se en annan stad. Titta på bio i en annan stad. Titta på kattungar och bestämma mig för att köpa en fastän att alla säger att det kan jag inte göra. Det är klart att jag kan. Sällskap i en ensam lägenhet har aldrig någon dött av och katten kommer inte heller att dö. Jag har råd att ha en kisse. Inte en hund men en katt har jag råd med.
Jag vill bara göra någonting annat i en vecka. Speciellt nu innan det blir höst i den mest höstdeprimerade staden i Sverige. Jag behöver göra något annat. Vara stolt över mig själv för att idag är första dagen i hela mitt liv som arbetslös, jag har alltid jobbat. På alla lov och lediga dagar. Jag har råd att ha en katt och jag har råd att vara ledig lite. Jag har sparat pengar i hela mitt liv. Så jag tänker vara stolt. Jag behöver inte skämmas för att jag har varit utan jobb i en dag. Jag behöver vara stolt, gå med huvudet högt och vara ledig i en vecka!

Vet ni vad? Idag skiter jag i arbetsförmedlingen. Idag skiter jag i CV:n och personliga brev. Idag skiter jag i allt. Idag skall jag hem till mamma och pappa, idag skall jag äta lyxmat som bara mamma kan göra och idag skall jag busa med den finaste hunden i världen. IDAG skall jag åka och hälsa på hästarna! Idag skall jag bara göra saker som jag mår bra utav! Ingenting annat!

Tappat lite av min lust!

Jag känner för att skriva av mig lite, jag tänker på det här precis hela tiden. Jag måste få skriva om det annars kommer mina vänner att bli trötta på mitt tjat om det.
Allt som jag sett fram emot, hoppats och önskat gick i fredags i kras.
Lyxen med att äta när jag vill, komma hem när jag vill, äta vad jag vill, äta vid tv:n, äta godis innan frukost och gå promenader alldeles för sent på kvällen. Bjuda hem vem jag vill och låta personen åka hem när den vill, snooza i en timma utan att någon klagar och röka utan att någon ger mig besvikna blickar.
Kanske kan allt vara förstört nu, kanske kan allt det vara borta. Kanske måste jag sluta att klara mig själv.
Allt handlar om att min chef sade att jag inte får jobba kvar. Efter 5 veckor får jag inte jobba kvar.
Och jag är så himla besviken, på mig själv och på det mesta runt omkring. Jag är inte sugen på någonting. Kräftorna jag åt i fredags smakade inte gott och alkoholen jag drack till gjorde ingen nytta. Jag var ändå inne på min kompis toalett och städade.
Varför i hela friden städar jag på en förfest? Det är inte ens mitt jobb längre! Varför måste jag rätta till toapappret och ta bort alla fläckar från spegeln? Varför måste jag kolla om toastolen är dammig och varför, varför gör jag det här?
Jag vill så gärna bo kvar här, jag trivs så bra i min lägenhet och med alla runt omkring. Allt har känts mycket lättare på sista tiden och allt har bara fungerat. Ingenting har krånglat. Förrens i fredags. 

Jag vill inte att min lust till att göra saker skall handla om ifall jag har ett jobb eller ej. Jag har sparat mer än halva min lön hela detta året. Jag klarar mig. Men vill inte vara arbetslös. Jag måste sluta vara så ledsen över att jag inte har ett jobb just nu.


Möllekvarnsfest 28/7

Samuel har ett landställe ute vid Bolmen som heter Möllekvarn. I lördags drog vi dit 15 stycken och hade en riktigt mysig kväll/natt.


Boys toys



Första ölen är öppnad

Nicolina och Anna

Bada, bada, bada!



Den mest saknade smålänningen av alla, Amanda!







När natten var slut så kände nog alla som Rasmus ser ut på bilden ovanför..

Dagen efter hittade vi öl i frysen som vi gjorde glass av. Det var kanske ingen höjdare.

Bästa kvällen på länge, jag kände ingenting annat än glädje. Puss på er fina!
Och ett alldeles särskilt tack till Philip!
ß

Kent @ Trädgårdsföreningen 14/7







Sen var det slut på det roliga! Men då drog vi på Kentefterfest på den finaste lilla nattklubben jag någonsin varit på.
Konserten var för övrigt precis lika bra som den på Peace & Love. Bilder kommer från P&L kommer under veckan!

            Bilderna är mina och får inte användas utan att fråga om lov först.
ß