För lite för att få klaga

Vi gör olika saker, har olika saker på gång, äter olika måltider med olika personer, kommer hem vid olika tider och sover i olika sängar.
Våra tandborstar står inte i samma mugg och vi torkar oss inte på samma handduk. Vi använder inte ens samma toalett - på veckorna.

På helgerna gör vi alltid samma saker och sover alltid i samma säng.
På helgerna är allting alltid som det skall vara. 
Men inte på veckorna, på veckorna tar allting slut och det är svårt att sova, man drömmer om att man aldrig mer skall sova ihop och aldrig någonsin bara vara cykelavstånd ifrån varandra. Man drömmer om hemska saker och så finns ingen där som kan trösta en när man vaknar.
Vi ses varje helg för om vi inte gör det blir det för lång tid emellan, det är redan för lång tid emellan. Men egentligen inte tillräcklingt långt för att få klaga.

På dagarna tänker man att bara några månader till, sedan kan vi sova i samma säng exakt varje natt om vi vill. Vi kan bo i samma stad och äta lunch ihop. Men månaderna är så långa, sex jävla månader och kanske ännu längre. Men det finns ingen exakt plan, ingenting att räkna ner till. Bara till sommaren men ingen av oss vet vad som händer sedan.  

Vi lever på godmorgon-sms och godnatt-samtal. Vi lever på puss i slutet av varje jag saknar dig.
För det gör vi verkligen - saknar varandra. såinihelvete.

Det gör ont i hela kroppen när man skall åka ifrån varandra och det känns som att en kyss och "hejdå, vi hörs ikväll" inte räddar någonting. Det gör ändå lika jävla helvetes ont.
Och så gör det ont nästa gång man ses, för att man inte riktigt kan få nog. Man pussar och pussar och kramar och kramar men saknaden man kände innan går ändå inte över. 

Det är så helvetes jävla svårt att bara få träffas en gång i veckan när jag träffade dig varje dag.
Men vi träffas ju varje helg och därför får vi inte klaga!
Fan vad jag saknar dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback