Om ett ögonblick

Mitt största ögonblick hittills är nog när jag var på Hulsfredsfestivalen 2009 och såg Lars Winnerbäck.
Han har varit en av de artister jag lyssnat på allra mest väldigt länge, även om jag på senare tid lyssnat in mig hos många andra band och en helt annan musikstil.

I alla fall så åkte jag dit några dagar efter Jessica och gick runt på campingområdet och letade efter henne rätt länge innan jag tillslut hittade henne. Vi satt i campet en stund och snackade med alla grannarna runt omkring och jag var faktiskt lite nervös. Hehe, det var min första festival.

När det började närma sig att några bra band skulle spela så gick vi mot festivalområdet, jag ringde min bror som också var där och vi bestämde att träffas, eftersom att Jessica ändå inte ville stanna kvar på festivalområdet och skulle gå till ICA.
Tillsammans med Henke såg jag många bra band och några stycken dåliga.
Och så tillslut den stora smällen! LARS WINNERBÄCK!
Jessicas kille hade lyckats se till så att vi nästan stod längst fram och såg helt otroligt bra! Det var det bästa jag varit med om och jag grät.
När Lasse spelade min favoritlåt kände jag att någonting fattades och jag sprang runt hela publikhavet till Henke. Jag fick världens bästa och längsta kram av världens bästa bror. Sedan stod jag och bara njöt av att sjunga (läs: skrika) tillsammans med en av mina favoriter till en av mina absoluta favoriter. 

Det är det största ögonblicket i mitt liv! Den där kramen och den där musiken.
Jag skulle ge vad som helst för att uppleva exakt samma sak igen.

Bilderna är lite varstans ifrån, men inte mina. Tyvärr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback